Att våga sakta ner - och säga JA till sig själv
Anna van Berlo 
Min resa från utmattning till balans – sjunde delen i en personlig serie om att hitta en ny väg framåt.
Det svåraste var inte att orka mer. Det svåraste var att göra mindre – och vara ok med det.
I Ayurveda pratar man om balans – rytmen mellan aktivitet och vila, ljus och mörker, sommar och vinter. Att leva i den rytmen kräver medvetenhet - och tålamod. Börja med ett steg i taget.
Det tog lång tid innan jag verkligen förstod – på djupet – vad det innebar att sakta ner. Först trodde jag att det handlade om att vila några dagar och sen återgå till det vanliga. Men så enkelt var det inte. Tänk på hur snabbt du brukar promenera - försök sen gå riktigt långsamt...så långsamt att sniglarna passerar dig. Det är inte lätt. Vi har alltid så mycket att stå i, alltid är vi på väg någonstans. Vi behöver SAKTA NER.
Att säga nej – utan att förklara mig. Att låta disken stå. Att se dammråttorna och ändå välja att vila. Att förstå att nej till något annat faktiskt är ett ja till mig själv. 💛 Det kändes obekvämt. Nästan förbjudet. Får man verkligen det?
Ja. För när glaset är tomt, då finns det inget kvar att hälla ur. Då är det enda logiska att börja fylla på – med skratt, vila, skogspromenader eller vad som än får hjärtat att slå lite mjukare. Vi är som blommor: utan vatten och ljus vissnar vi, hur starka vi än verkar. När vi saktar ner ger vi oss själva chansen att blomma igen – även om världen runt omkring fortsätter springa. Och kanske är det just där, i stillheten, som nästa insikt väntar…
Jag insåg att mitt glas hade varit nästan helt tomt i många år. Jag hade vant mig vid att leva på reserv, att ständigt försöka hälla ur även när det inte fanns något kvar. Men det är inte hållbart.
En blomma blommar inte bara för att man vattnar den – den behöver rätt jord, lagom med ljus, näring och tid för att slå ut.
Så jag började fylla på glaset igen. Jag sa nej till saker jag tidigare alltid sagt ja till. Jag slutade fylla kalendern till brädden. Jag tillät mig att göra mindre – och att göra det långsammare.
För det är inte bara pauserna som läker – det är rytmen mellan vila och rörelse. När man hittar en balans mellan aktivitet och återhämtning, då fylls glaset i lagom takt. Och då finns det utrymme för det som verkligen betyder något.
Det var också nu jag började märka att Ayurveda inte bara var något jag läste om – det var något jag började leva. Jag märkte en tydlig skillnad – dagar när jag följde kroppens rytm kändes som att simma medströms, och dagar när jag pressade mig var som att simma mot en stark ström. Små förändringar, stora resultat.
Och för varje gång jag valde bort något som inte var nödvändigt, kändes det som kroppen fick en chans att läka på riktigt.
Nu, mitt i tystnaden och det ogjorda, började jag röra mig framåt– inte bara i tanken, utan i hjärtat och kroppen.
Att sakta ner gav mig tid att känna efter på riktigt – och jag insåg något jag tidigare missat.
Det finns en skillnad mellan att vara utmattad och att vara utbränd.
I nästa del berättar jag mer om hur Ayurveda hjälpte mig att förstå just den skillnaden.
📖 Bloggen uppdateras varannan vecka – följ hela serien via min hemsida.
Ayurveda-Anna – Hitta din inre balans, lev ditt bästa liv.
Kategorier: : återhämtning, ayurveda, Min resa, utmattning