Inte redo förrän nu

Anna van Berlo Författare

Min resa från utmattning till balans – åttonde delen i en personlig serie om att hitta en ny väg framåt.

I början, innan kraschen, hittade jag alltid en anledning.
"Jag är bara trött."
"Jag läser sen när jag har mer tid."
"Vi tar det senare."

Det tog lång tid att inse att jag länge, länge aktivt förnekat alla signaler kroppen skickade.

Hade jag lyssnat lite tidigare – på kroppen, på mig själv – kanske jag hade kunnat ändra riktning innan det gick för långt. Kanske. Men sanningen är att vi aldrig kan veta.

Under lång tid var det svårt att prata om det som hänt. På den här tiden var utmattning inget man diskuterade lika öppet som man gör idag. Väldigt många jag möter nu har varit där, mer eller mindre. Men då, för tio år sedan, kändes det som om ingen skulle förstå. Inte på riktigt.

Jag minns hur irriterad jag blev när jag hörde någon säga:
"Om man verkligen gillar sitt jobb kan man inte bli utbränd eller utmattad. Då kan man jobba hur mycket som helst."

Det är inte bara fel – det är farligt att tro på. Jag vill påstå att det ofta är tvärtom – det är de starkaste och mest engagerade som drabbas. De som kan köra över sig själva, igen och igen och igen.

Men då, när jag hörde de där kommentarerna, var jag inte redo att bemöta dem.

Jag behövde tid. Tid att få distans, att andas, att läka. Tid att hitta styrkan.
För utan det utrymmet hade jag aldrig kunnat se mönstren – eller mig själv – lika klart som jag gör idag.

Efterhand som jag började förstå mer av mig själv insåg jag också att Ayurveda satte ord på det jag hade upplevt.

Men vad är egentligen skillnaden mellan att vara utmattad och att vara utbränd?

Inom Ayurveda skiljer man tydligt på de två – och genom både mina egna erfarenheter och alla jag mött har jag sett samma mönster.

Utmattning, enligt Ayurveda, handlar om för mycket Vata – vind.
Allt snurrar för snabbt och för mycket. Tankarna tar aldrig paus, hjärnan blir dimmig och kroppen känns orolig inifrån.
Så var det för mig. Det kändes som om alla ville ha något av mig, att jag skulle leverera på alla håll samtidigt.
Och mitt i allt det – benen som inte längre bar.
Det hände ibland när jag var ute, handlade eller bara gick en promenad: plötsligt tog det stopp. Det var som om benen sa ifrån. De kändes tunga som trästockar, och jag kunde inte ta ett steg till.

Utbrändhet, däremot, handlar om för mycket Pitta – eld.
Det brinner i huvudet, irritationen tar över, energin brinner upp inifrån.
Många jag mött har beskrivit det exakt så:
”Jag kände att jag brann upp inombords.”
”Huvudet bara brinner.”
När elden blir för stark bränns energin ut – och det blir bara aska kvar.

Att se det så hjälpte mig att förstå att det inte bara handlar om att vila, utan hur vi vilar – och vad som faktiskt fyller på energi för just vår kroppstyp.

Att återhämta sig från utmattning eller utbrändhet är förstås väldigt individuellt.

Det svåra med tid är att den kan kännas dubbelt.

För andra kan det verka som att man ”drar ut på det” och borde vara över det nu.
För en själv kan det kännas som att livet står helt stilla, medan världen utanför fortsätter snurra.

Jag minns när jag mitt i kaoset träffade personer som varit sjukskrivna för utmattning i tio år. Då tyckte jag det lät orimligt långt.

Idag vet jag att det kan ta så lång tid – eller mer – beroende på varför man hamnade där och vilka möjligheter man får att hitta sin egen väg tillbaka.

Tid att landa. Tid att bearbeta. Tid att hitta vad som fungerar och vad som inte gör det. Tid att acceptera.
Och ibland är det just det långsamma som gör att man orkar möta sanningen när den väl kommer.

Att berätta min historia har tidigare inte varit aktuellt – jag har inte varit redo. Inte förrän nu.

Ayurveda gav mig språket för att förstå kroppen – och yogan skulle snart visa vägen vidare.

📖 Bloggen uppdateras varannan vecka – följ hela serien via min hemsida.

Ayurveda-Anna – Hitta din inre balans, lev ditt bästa liv.

Kategorier: : återhämtning, ayurveda, Min resa, utmattning